familjen andin

Det bor en hel del kristna människor i Varberga. Och en och annan i Oxhagen också. I lördags samlade vi de i närområdet som vi känner till och bjöd in till en enkel lunch. Det bjöds på två olika soppor: lins- och tomat, samt potatis- och purjo. TIll efterrätt stod chokladboll och Susans bär-och nötyoghurt på menyn.

Trots att de flesta blev inbjudna med mycket kort varsel dök ett tjugotal personer upp. Det där med att bo nära varandra geografiskt skapar ju helt klart möjligheter till sånt. Oerhört kul var det att så många ville komma. Får väl se om det blir någon repris eller om det kan leda till något mer, men det är gott att veta om varandra i alla fall. Välkomna tillbaks till Tornfalkgatan 135 (snart får vi väl ta och döpa detta spektakel till kollektiv…)!

Idag är det ett år sedan Johan panikpredikade i Fellingsbro, medan en höggravid och vattengången Matilda mådde illa hos syster Viktoria. Idag, den 18 januari, är det 1 år sedan Natanael föddes. Ett år har gått. Jättejättefort, så klart. Men samtidigt så otroligt innehållsrikt. Den 18 januari 2009 känns avlägset… det känns så… 2009 helt enkelt.

Vi tjuvade lite med födeledagsfirandet och ordnade pannkakskalas i lördags. Ett 40-tal härliga vänner kom hem till oss i kollektivet för att fira Natanael (bilder kanske kommer så småningom). Lite smågalet, men också väldigt skoj! Det finns fortfarande morotskaka kvar och några cupcakes från AnnChristin. Kom gärna hit och efterfesta eller vardagslyxa!

Vill också gärna rekommendera två fina vänbloggar. Både Lisa och Bettan har skrivit inlägg om Natanaels festiviteter. Titta gärna in på Bettans blogg “härochnu” eller Lisas “Det är det här med Lisa”

TOALETTBESTYR

JULMAT

MUSIK

TRAPPA

SNÖ

HUND

KATT

KUSIN

NYÅRSDESSERT

December, snö och kyla har infunnit sig, och vi har börjat landa i vårt nybildade kollektiv på Tornfalkgatan.
(Natanael vandrade just iväg med bordet som datorn står på och har fastnat vid tröskeln. Svårt att se vad jag skriver bara. Länge leve trösklar!)
Innan vi flyttade hit blev vi intervjuade om att bo kollektivt, till den norska tidningen Strek. Vi har inte läst tidningen än, men vi har sett framsidan:

(Lyssnar samtidigt på kommentarer från klimatmötet. Kära nån, det låter som småungar som bråkar för att de vill ha den största leksaken.)

Förra veckan hände det. Jag gick ner till ICA för att handla vetemjöl till surdegen. Det här vanliga lite tråkiga “i love eco”-mjölet. Förvirrad och mer och mer småsur sprang jag omkring bland hyllorna och kunde inte hitta mjölen efter all omstrukturering. Men så till slut hittade jag rätt bland gångarna och…

…sprack ut i ett stort brett och lite lagom högljutt leende. Hyllan framför mig var fylld av bruna påsar med KRAV-tejp på och trycket “Råberga kvarn”. Som jag har längtat och väntat!!!! Ni som inte fastnat i surdegen kanske inte förstår riktigt vilken eufori som for genom kroppen, men det är sån himmelsvid skillnad på mjöl och mjööööööl. Ett riktigt stenkvarnsmalet ekologiskt mjöl har en enormt mycket bättre vätskeupptagningsförmåga, vilket gör att man kan baka med mycket mer vatten. Vilket ger ett helt annat bröd.

Tidigare hade personalen på ICA sagt att relationen till Råberga inte var den bästa och att de nog inte skulle få in nåt mjöl från dem mer. “Han verkar inte vara så intresseradav att leverera”, sa hon lite buttert när jag påpekade att det bara fanns ekologiskt vetemjöl och rågsikt. Men nu har han levererat och det blev en sann mjölyra hemma hos Andins. Jag passade på att köpa på mig ett par kilo rågmjöl också, trots den förestående flytten. Så fort vi har packat upp assistenten ska det förvandlas till rågbaguetter och något annat gott.

Välkommen till Tornfalkgatan 135 på nybakt bröd i veckan… Stackars glutenintolerante Anton, du vet inte vad du gett dig in i!

Det börjar gå inflation i blogginlägg här på familjen.andin.nu. Men det har blivit dags för en massa bilder från höstens olika äventyr och vardagar. Mycket har hänt, så håll till godo! som vanligt kan man klicka på thumbnailsen och se hela bilden och läsa lite mer om äventyret… Mycket nöje!

Vissa skulle kalla den för ett ogräs. Andra skulle bara rynka på näsan åt den. Själv tycker jag att den är oerhört vacker, särskilt nu i november när allt går i grått. Jag talar naturligtvis om Cirsum palustre eller kärrtistel som den heter på svenska. Jag och Natanael tog en rejäl promenad längs Svartån förra torsdagen och njöt av alla vackra fröställningar som kantade gångvägen ut mot Oset. De gråbruna tistlarna kommer liksom extra mycket till sin rätt under gråvädersdagarna i november. Det är vackert och avskalat. Vardaglig skönhet. Ett stråk av helighet. Förgänglighet och evighet på samma gång.

När Linné beskrev kärrtisteln ansåg han att dess höjd förebådade kommande vinters snömängd. De här var ganska höga, en och en halv meter ungefär. Lär bli en ruskig vinter i såna fall. Något att tala om i mannaminne. Ungefär som svininfluenseköerna. Eller den där sommaren 1994 då solen sken ständigt och Sverige tog brons i fotbolls-VM. Snömängden vid hamnen var i alla fall inga en och en halv meter. Snarare en och en halv milimeter.

Avslutningsvis på vår långpromenad gick vi till Coop Extra för att handla. Där växer kanske stans vackraste rönnar. Liksom kärrtisteln är rönnen en budbärare från kung Bores rike av snö och kyla. Ju fler och ju rödare bär, desto kallare och desto mer snö. Så det där med en och en halv meter kanske inte var så dum gissning ändå. Minns på vilken blogg ni läste det först!

Kribbe och Bettan var här och åt söndagsmiddag förra helgen. Det var då hon sa det. Som 700 mil kö och femtielva svininfluencasprutor rakt i hjärtat känns det. “Jag har tagit bort er blogg från mina favoriter eftersom ni aldrig uppdaterar den”

Bettan har som rutin att varje morgon öppna sina favoritbloggar och kolla senaste nytt. På den här bloggen har det stått samma sak sen den elfte juli. Klart att till och med en så trogen oc ihärdig bloggläsare som Bettan tröttnar.

Därför denna alldeles jättelagoma uppdateringen från krämarhusets tionde våning. Den blir inte  chockrosa eller engelsk som den bejublade(?) uppdateringen av A-husetbloggen . Men den är alldeles jättelagom. Och naturlig. Den innebär helt enkelt att vi börjar skriva igen. Och inte som tidigareatt inläggen handlar om familjen Andin - Matilda - Johan - släkt och vänner. Nej från och med idag kommer familjen andin att handla om oss alla. Det kan hända att det dyker upp bilder från Johans fotosessioner med nya kameran, surdegsrecpet snodda och till viss del modifierade från paindemartin.blogspot.com, packningstips eller lagom djupa tankar från Matilda, träffsäkra inlägg som “aboafobgdsobi” från Natanael eller lite bilder från flyttkaoset. Förhoppningsvis kan det bli ett litet axplock av vardagsberättelser och funderingar.

Så väl mött i bloggosfären (eller från och med den 28 november i vårt nya hem på Tornfalkgatan 135). Från och med nu uppdateras denna sida lite mer då och då än en gång i halvåret. Mycket tack vare dig Bettan.

Glädje! /J