Full fart på åkgräsklipparen med morfar Gunnar…
…och i traktorn med farfar Lars
Skara sommarland och diverse bilar och grävskopor
Och så kusin Helmers leksaksbuss och bobbycar
Veckan innan midsommar var vi på fjälltur med Jenny och Joel. Det blev Natanaels första utomlandsbesök när vi åkte förbi “grensbua” och i hällande regn sprang in på affären i Drevsjö och handlade dyr norsk choklad. Det första mötet med brödrafolkets väder, vanor och godis var ett faktum.
Från början var tanken att turen skulle ha gått nästan så långt bort man kan komma i Sverige, nämligen Abisko, men så här i efterhand är vi nog glada att det blev en något kortare resa. Abisko vid den här tiden på året bjöd enligt rapporterna på snålblåst och snöglopp, så Storbo blev nog (trots liknande väder) ett bättre ställe för Natanael att möta fjällvärlden på. Här hade vi i alla fall en fantastisk stuga att söka skydd i (och en TV som visade både prinsessbröllop och fotbolls-VM). Tack kära Sunessons för att vi ånyo fick nyttja ert dalska hem!
Att vi hamnade i Storbo, några mil nordväst om Idre, beror på att Jenny har sina rötter på mödernet här. Storbo ligger längs den så kallade kopparleden där den (då) värdefulla malmen fraktades mellan Norge (Röros) och Sverige (Falun). Det är härliga bygder som också bjuder på storslagen natur, inte minst omkring Nipfjället med en av Sveriges mest markanta fjälltoppar, Städjan.
Vi gjorde en ordentlig dagstur runt härliga Nipfjället och hade för en gångs skull tur med vädret. Lagom varmt och betydligt mindre vind och regn än under övriga dagar gjorde vandringen till en vacker och njutbar tur. Nipfjället-runt är en vandring att varmt rekommendera. Vi hade Nipstugan som utgångspunkt och gick sedan medsols runt fjället. På så sätt fick vi Städjan i blickfånget när vi rundade Nipfjället på norra sidan (turen kan nog med fördel gå också åt andra hållet - då möts man istället av Grövelsjöfjällen när man rundar den norra utlöparen av fjället). Här följer ett gäng bilder från vår härliga vandring.
Välförtjänt paus i skogen efter några kilometers vandring.
En karaktärsfågel i skogslandet är lavskrikan, en mycket social fågel som gärna kommer fram när det vankas mat.
Vid flera tillfällen stötte vi ihop med renar.
Några slitna vandrare på hemväg.
Konsten att rösa en led.
Ljungpiparens sorgsna läte hördes då och då på fjällheden… och så plötsligt kommer de flygandes!
… mitt i flocken av ljungpipare dök två roströda juveler upp: fjällpipare! En mycket sällsynt fågel, särskilt så här långt söderut.
Snölek mitt i sommaren!
Den sista natten bestämde vi oss för att pröva på att sova i tält med Natanael. En inte rakt igenom angenäm upplevelse, men som ändå gav värdefull erfarenhet kring vad man behöver tänka på till nästa gång. Vi satte i alla fall upp våra tält vid Havtjärn, i närheten av björnmarkerna vid Älvdalens skjutfält.
Natanael gör sitt för att tillföra syre till elden…
Kvällssol vid Havtjärn.
Julgran(tall), klädhängare, torkställning… naturen har många fiffiga uppfinningar.
På hemresan svängde vi av på en liten väg… och så svängde vi av på en ännu mindre väg… och så svängde vi av på en väg som inte var en väg utan snarare en stig… och så plötsligt uppenbarade sig den här fantastiska sommarängen vid Siljans strand - och en sommarstuga =) Ett riktigt smultronställe där maten smakade fantastiskt gott.
Upptäcktsfärd bland ängsklockorna…
… och smörblommorna.
Och så ett bad i Siljan! Härligt… och lite kallt =)
Äntligen är sommaren över! Får man skriva så? Vi har flängt land och rike runt och haft det jättebra, men nånstans mitt i allt det fantastiska har vi känt en gnagande längtan efter de där dagarna när vi till sist får landa hemma i Oxhagen, sova i våra egna sängar, hitta en egen vardagsrytm och leka med Emelie och Moa i vår sandlåda. Nu är den dagen. Äntligen är sommaren över. Eller kanske snarare: äntligen är vi hemma igen. “Borta bra men hemma bäst…”
Att vara hemma igen innebär också tid att se tillbaka på det som varit. Därför kommer nu under de närmsta dagarna några olika inlägg med återblickar och återsken från den sommar som blev vår. Mycket nöje!
Vi åker inte på lika många bröllop längre. Istället för nånstans mellan sju och tio per år blir det numera ett par tre stycken. Det har gjort att man liksom njuter lite extra när det väl är dags för bröllopsfest. Nu ville det sig så att avslutningen av sommaren innebar två bröllop efter varandra - och två turer hem till Arvika.
Först åkte vi utan Natanael över kvällen/natten den 31 juli för att fira Jonas och Elin som vigdes i Brunskogs kyrka.
Och några dagar senare var hela familjen tillbaka. Den här gången i form av lite större arbetsinsats då andra paret ut inte var några mindre än självaste Syster Yster och Johannes som vigdes på Björknäs den 7 augusti.
Den här gången var vi alla på plats, både Johan och Matilda och Natanael. Matilda hittade en härlig klänning på Myrornas och Johan blev jublande glad när han återfann sina ecuadorianska skjortor. Natanaels kollektion… ja, ett säkert kort: manchesterbyxor, skjorta och väst.
Magdas och Johannes bröllop var i sanning ett internationellt bröllop med gäster från Tyskland, USA, Nepal (nåja…vänner som de träffat i Nepal) och inte minst från Canada. Farmor Karins kusin Irene från fantastiska Vancouver Island gjorde sin andra Sverigeresa och trots språkförbistringen blev hon snabbt Natanaels kanadensiska “grandma”. En festlig parentes var att samma dag som hon kom och hälsade på oss i Örebro bodde två kanadensiska liftare över hos oss - och halvkanadensiska familjen Carlén tittade förbi. Sannerligen en svensk Canada Day! =)
Slutligen vill vi bara bjuda på en liten film som visar något av hur man som ung, lite fåfäng kille gör sig iordning inför bröllop. Håll till godo med Natanael och duschen.
Så kommer äntligen den utlovade mastodontuppdateringen (maj och halva juni i ett).
Håll i hatten, tuta och kör!
Joel och Jennys bröllop!
Snyggt brudpar
Fina flickor
Talför man
Lurig Bets
Festglad och spexig familj
Stolta syskon
Snusigt raggargäng
Bänkade pojkar
Bästa vägbeskrivningen
Valsig dans
Dagen efter-fika
“Bo på landgård”
Katt på lantgård
Fästfolk med pastasallad
Promenad i våren
Hus på alvaret
Margit 1!
Festglatt födelsedagsbarn
Festglad moder
Festglada gäster
Björken på besök
Anton imponerar
Nat och Mat klättrar
Alma balanserar
(det ser mycket bättre ut nu)
Christian 30!
Firande jubilaren
Finklädda folket
Fanstastiska sången (The Lundqvists feat. fru Svahn)
Sköna släkten
Möhippad Magda
Såhär glad blir man när man vunnit ett kålhuvud
Lilla hotellet
Maken
Makan
Glassen, bakelsen och kaffet
Märta firas
Natanael sjunger
Gästerna äter
Snabbvisit i Lidköping
Morfar i trädgården
Skadad uggla i trädgården
Grävskopa i trädgården
Maskrosfrön i luften
Ett och annat hemmavid
I sandlådan
I Christians knä
Med pappa i brödbaket
Med måsen i Varbergaparken
Numera använder jag (M) rss-feeds, vilket innebär att jag kan se när det kommit ett nytt inlägg på en blogg, utan att gå in på själva bloggen (typ). Och då blir det tydligt att det är olika med olika bloggar.
Folk uppdaterar olika mycket.
En del är regelbundna, men inte så ofta.
Andra kan man nästan alltid räkna med att det finns nåt nytt varje dag.
Vissa är lite mer oregelbundna… som den här. Och när det gått så lång tid finns det så mycket man kan säga (och det blir mer för var dag), och då behöver man liksom styra upp det på nåt sätt och det orkar man inte riktigt just nu…
Alltså: det var länge sen - men vi laddar för framtida inlägg!
Men idag har vi i alla fall sysslar med att planera Korsveis minifestival på Öland i juli. Åk dit vetja! Läs mer här.
Det är vår - och precis som Ronja måste ju Natanael få ha ett eget vårskrik! Johan och Natanael var ute och lekte i skogen idag och helt plötsligt hände det… Natanael började skrika och skratta och springa omkring på stigen… Den värsta våryran hann inte dokumenteras, men filmen nedan ger i alla fall en kort aning om vad som skedde.
Det hände en del annat på vår promenad också. Vi upptäckte en massa spännande saker… Först hittade vi en hund som hette Micky.
Sen hittade vi en pinne som satt fast i marken… Pappa kallade det för ett träd.
Så gick vi längre och längre in i skogen, så långt bort att man nästan inte kunde se vårt hus.
Och när vi hade gått upp för en låååååång backe fann vi en stubbe och vid stubben låg en kotte.
Sen började det blåsa och då kom det en hel hop med löv flygandes… Ett lyckades Natanael fånga!
När vi vände och började gå hemåt upptäckte vi att det var en stor översvämning vid cykelvägen… Det var bara att springa hem och byta om till gummistövlar och galonisar så att man kunde plaska runt i pölen.
Precis när vi började hoppa i pölen kom det en stoooor traktor, så vi fick flytta på oss. Men när den hade kört förbi gick det att fortsätta regndansen.
Jag (M) ligger hopplöst efter, men har i alla fall sett första avsnittet av “Åh Herregud” nu.
Både och - är mitt utlåtande. Gud lyser igenom.
Så här kommer några ord från Jonas Gardell såhär på fredagskvällen…
“Jag skulle vilja säga att jag har kommit så långt i mina studier att jag vid det här laget kan säga nästan helt säkert - ja, rent av bevisa - att Gud inte finns.
Och ändå tror jag.
Ohjälpligt.”
“Gudsekvationen går inte ihop.
Och det är en utmaning att inse det, acceptera det, och skaffa en relation till det, samtidigt som vi är troende.
Och vad det handlar om, det är ju att hela tiden hålla i minnet att de föreställningar vi gör, de bilder vi gör oss av Gud, aldrig är Gud i sig.
Det är bara just bilder, just föreställningar vi gör oss.”
Någon som håller med?!
(Med tanke på det andra citatet kan man för övrigt nästan tro att han har läst Magnus Malms “Bildfaktorn”…)
Natanael har varit på landet och hälsat på kalvarna… och passat på att få en ny frisyr =)
en dikt till en tid då överkonsumtionen äter upp oss underifrån,
men också till en tid då starka krafter gräver djupare efter en sannare värld:
—
må du bliva
en rännstensunge
må du där
finna livets skatter
i dikena
de överblivna
de efterlämnade
dyrgriparna.