Från början var tanken att turen skulle ha gått nästan så långt bort man kan komma i Sverige, nämligen Abisko, men så här i efterhand är vi nog glada att det blev en något kortare resa. Abisko vid den här tiden på året bjöd enligt rapporterna på snålblåst och snöglopp, så Storbo blev nog (trots liknande väder) ett bättre ställe för Natanael att möta fjällvärlden på. Här hade vi i alla fall en fantastisk stuga att söka skydd i (och en TV som visade både prinsessbröllop och fotbolls-VM). Tack kära Sunessons för att vi ånyo fick nyttja ert dalska hem!

Att vi hamnade i Storbo, några mil nordväst om Idre, beror på att Jenny har sina rötter på mödernet här. Storbo ligger längs den så kallade kopparleden där den (då) värdefulla malmen fraktades mellan Norge (Röros) och Sverige (Falun). Det är härliga bygder som också bjuder på storslagen natur, inte minst omkring Nipfjället med en av Sveriges mest markanta fjälltoppar, Städjan.

Vi gjorde en ordentlig dagstur runt härliga Nipfjället och hade för en gångs skull tur med vädret. Lagom varmt och betydligt mindre vind och regn än under övriga dagar gjorde vandringen till en vacker och njutbar tur. Nipfjället-runt är en vandring att varmt rekommendera. Vi hade Nipstugan som utgångspunkt och gick sedan medsols runt fjället. På så sätt fick vi Städjan i blickfånget när vi rundade Nipfjället på norra sidan (turen kan nog med fördel gå också åt andra hållet - då möts man istället av Grövelsjöfjällen när man rundar den norra utlöparen av fjället). Här följer ett gäng bilder från vår härliga vandring.

Välförtjänt paus i skogen efter några kilometers vandring.

En karaktärsfågel i skogslandet är lavskrikan, en mycket social fågel som gärna kommer fram när det vankas mat.

Vid flera tillfällen stötte vi ihop med renar.

Några slitna vandrare på hemväg.

Konsten att rösa en led.

Ljungpiparens sorgsna läte hördes då och då på fjällheden… och så plötsligt kommer de flygandes!

… mitt i flocken av ljungpipare dök två roströda juveler upp: fjällpipare! En mycket sällsynt fågel, särskilt så här långt söderut.

Snölek mitt i sommaren!

Den sista natten bestämde vi oss för att pröva på att sova i tält med Natanael. En inte rakt igenom angenäm upplevelse, men som ändå gav värdefull erfarenhet kring vad man behöver tänka på till nästa gång. Vi satte i alla fall upp våra tält vid Havtjärn, i närheten av björnmarkerna vid Älvdalens skjutfält.

Natanael gör sitt för att tillföra syre till elden…

Kvällssol vid Havtjärn.

Julgran(tall), klädhängare, torkställning… naturen har många fiffiga uppfinningar.

På hemresan svängde vi av på en liten väg… och så svängde vi av på en ännu mindre väg… och så svängde vi av på en väg som inte var en väg utan snarare en stig… och så plötsligt uppenbarade sig den här fantastiska sommarängen vid Siljans strand - och en sommarstuga =) Ett riktigt smultronställe där maten smakade fantastiskt gott.

Upptäcktsfärd bland ängsklockorna…

… och smörblommorna.

Och så ett bad i Siljan! Härligt… och lite kallt =)

Att vara hemma igen innebär också tid att se tillbaka på det som varit. Därför kommer nu under de närmsta dagarna några olika inlägg med återblickar och återsken från den sommar som blev vår. Mycket nöje!

Först åkte vi utan Natanael över kvällen/natten den 31 juli för att fira Jonas och Elin som vigdes i Brunskogs kyrka.

Och några dagar senare var hela familjen tillbaka. Den här gången i form av lite större arbetsinsats då andra paret ut inte var några mindre än självaste Syster Yster och Johannes som vigdes på Björknäs den 7 augusti.

Den här gången var vi alla på plats, både Johan och Matilda och Natanael. Matilda hittade en härlig klänning på Myrornas och Johan blev jublande glad när han återfann sina ecuadorianska skjortor. Natanaels kollektion… ja, ett säkert kort: manchesterbyxor, skjorta och väst.

Magdas och Johannes bröllop var i sanning ett internationellt bröllop med gäster från Tyskland, USA, Nepal (nåja…vänner som de träffat i Nepal) och inte minst från Canada. Farmor Karins kusin Irene från fantastiska Vancouver Island gjorde sin andra Sverigeresa och trots språkförbistringen blev hon snabbt Natanaels kanadensiska “grandma”. En festlig parentes var att samma dag som hon kom och hälsade på oss i Örebro bodde två kanadensiska liftare över hos oss - och halvkanadensiska familjen Carlén tittade förbi. Sannerligen en svensk Canada Day! =)

Slutligen vill vi bara bjuda på en liten film som visar något av hur man som ung, lite fåfäng kille gör sig iordning inför bröllop. Håll till godo med Natanael och duschen.