Pratar alltså om bloggen. Det har varit lite väl tyst lite väl länge.

Och detta får vi räkna som ett försiktigt “satsa på nytt”.
Kanske är det dags att ge sig i kast att sätta ord på varför man lever som man gör?
Eller rättare sagt varför vi lever som vi gör.

Vi har då sannerligen inte tänkt igenom allt vi gör. Men ändå, en hel del. Åtminstone så att vi har en inriktning (eller är de flera?) i våra liv, som av många skulle ses som ganska annorlunda.

Vi är mamma, pappa, son, dotter. Så långt inte särskilt annorlunda?

Vi bor i ett kollektiv. Vi bor i en hyresrättslägenhet i ett område där en majoritet har sitt ursprung i andra länder är Sverige, ett område som många tenderar att se ner på. Och i det området sätter vi våra barn på dagis.

Vi har inte tv, tvättmaskin (eller jo, men den står i källarförrådet), diskmaskin eller bil. Däremot har vi tygblöjor.

Vi jobbar gärna helhjärtat, men inte gärna heltid. Vi strävar inte gärna efter att “få ut så mycket som möjligt” av pensioner och försäkringar.

Vi köper väldigt lite nya saker. När det kommer till mat köper vi väldigt mycket ekologiskt.

Så där ja. Då har vi slängt ut ett gäng saker som vi skulle kunna titta närmare på, förklara lite mer, berätta om för- och nackdelar med våra ovanliga val. Eller?

(Vi kommer nog återkomma till det där med risken att det blir pekpinnar. Fram tills dess: det handlar inte om att alla ska leva som vi gör, men låt dig gärna bli utmanad)

nog kan somligt glömmas
gömmas bortom tidens tand

men när en tagg skär upp igen
är det samma sår som blöder

mänsklighetens sår

men som med så mycket annat
så är väl också det förvrängt:

för tiden läker inte alla sår,
nej, men såren läker allas tid

Hans sår

Men.

Tänk om vardagen inte är överfull av allt det där pluttinuttiga, gulligulliga och älskvärda?
Tänk om barnen mest skriker, biter, river, spottas, puttas och slåss?
Tänk om man då brister i sitt tålamod?

Men sådant skriver man ju inte om.
Har jag hört.

Det blev en tur i brandbilen tillsammans med Märta, Linn, Margit och Anton.

Ester och mamma fick också pröva på att sitta.

Brandmännen Ester, Natanael, Märta och Darth Vader

Anton undervisade i olika viktiga saker för brandmän:

…slangföring

… konservöppning

… softandet

välsignelse, nedkallande av eller tillönskan om Guds nåd och beskydd, särskilt i judisk och kristen tradition. Ofta i form av en lovprisning av Gud uttrycker den välvilja och står i radikal motsats till förbannelse. (http://www.ne.se/välsignelse)

och då kan väl barnvälsignelse följaktligen få betyda sådant nedkallande eller tillönskan till ett barn.

och i detta fall till Ester.

Efter helkvällen på Skansen tog vi Djurgårdsfärjan och beskådade Stockholm-by-night

Under lördagen träffade vi Eas i Aspudden.


Natanael intog soffan och den svåra rockstjärneposén.

Ester fick nöja sig med golvplats.

Fast under den litterära promenaden längs Vinterviken fick hon bättre utsikt.

Under sommaren har Natanaels hästintresse tagit större och större proportioner – och på Aspuddens 4H-gård kröntes det med att för första gången rida själv på en häst! Vilken glädje!

Många kärnor blir det. Suck. Men det är ganska kul att pilla ur de där kärnorna med gemen…

Underbar sylt. Och världens enklaste (förutom urkärningen). 1,5 kg körsbär (lite drygt) och 1 kg syltsocker. Koka 2-3 minuter och häll upp på varma burkar.

Härlig körsbärssaft – 4 kg körsbär, 1,4 kg socker. Ånga i 1-1 1/2 timme. Tappa upp på varma flaskor eller frys direkt i plastlådor (eller i en muffinsplåt!)

Körsbärskräm. Lite syrlig, men god. 2 dl outspädd körsbärssaft, 4 dl vatten, 250 g körsbär, 3 msk potatismjöl. Koka upp och ta av plattan. Red med potatismjöl utblandat i lite vatten. Koka upp igen och låt sedan svalna. Servera med mjölk och knäckebröd.

Och när vi ändå var igång blev det också en sats rågbullar (och en sats surdeg som snart kommer att förvandlas till bröd den också) enligt familjen Janssons urgamla hemliga recept… Men om ni lovar att inte berätta så kommer det här:

Farmor Karins rågbullar

Degvätska: 7 dl vatten, 7 dl mjölk, 2 msk sirap, 3 msk olja, 3 dl vetekross (fast jag tog 2 dl vete och 1 dl råg).

Blanda i 100 g jäst, 2 tsk salt, 8 dl rågsikt, 16 dl vetemjöl.

Jäs 30 minuter. Baka ut (jag brukar dela i fyra delar och sedan dela varje enskild del i 12 delar = 48 bullar).

Jäs ytterligare 30 minuter (ungefär, jag brukar börja baka av den första plåten efter ungefär en kvart – rågbullarna jäser så otroligt bra än då med den generöst tilltagna jästmängden).

Grädda i 10-15 minuter i 225 grader.

Så välkomna hem till Tornfalkgatan 135 – nu är vi hemma på riktigt!

Kärrknipprot

Purpurknipprot

Skogsknipprot

Slåtterblomma

Jungfrumarie nycklar/Skogsnycklar